Joel och jag har gjort slut, efter över 6 år tillsammans. Jag vet inte hur mycket jag vill skriva här om oss, men kanske kan jag skriva lite här då och då som ett steg i att komma vidare.

Jag känner mig lessen, arg, förvirrad, hemlös, oälskad och dum. Mest lessen. Just nu.

Jag försöker tänkta framåt. På måndag flyttar jag in i en lånad lägenhet i Luleå och bor där i sommar. Står i kö på en etta i Öjebyn, med inflyttning 1 augusti, jag ska känna efter noga om jag vill bo kvar där eller helt byta miljö. Jag är inte säker på vad som är bäst. Om jag bor kvar i Piteå-trakten så kan jag försöka få tillbaka mitt gamla jobb på banken, får att kanske klara mig när jag pluggar klart på Komvux, och jag har jobb nästa sommar på Parken. Så det är en trygghet som är bra att ha. Men samtidigt vet jag inte hur jobbigt det kommer att vara att vara så nära men ändå så långt borta. Men bra om vi ska försöka vara vänner och faktiskt umgås. Han var min bästa vän och jag hoppas att vi kan fixa det så pass att vi kan vara nära vänner. Men det får väl ta den tid det tar.

Jag kan inte vara så arg som jag behöver just nu, och vissa kanske tycker att det är konstigt. Men det finns så många trådar i det här att jag måste se att det fixar sig för oss på varsitt håll. Inte för att det är särskilt produktivt att vara lessen, men ändå. 

Jag klarar mig. Men inte utan det stöd jag har fått från mina vänner, och kommer att få när det river som värst. Jag ska bygga upp ett nytt liv och lära känna mig själv igen. Det känns bra. Den mesta tiden i alla fall.

[jag ska nog ta bort bloggen från bloggvänstern, den närmaste tiden kommer jag inte orka skriva om politik]

Om en kvart stänger vallokalerna på vackra Irland, det enda land som får folkomrösta om Lissabonfördraget. Precis som i EU- och EMU-folkomröstningarna och de två omröstningarna om konstitutionen, så har JA-sidan omfattar hela etablisemanget och har galet mycket mer pengar än NEJ-sidan, som ändå har vunnit med argument om att det faktiskt handlar om någonting så enkelt som makt och demokrati.

Nu tror jag inte att ett NEJ på Irland kommer att trolla bort planerna på ett europeisk statsbygge, det kommer nog att komma tillbaka i en ny form. Men det är ändå viktigt. Det köper oss tid, för i höst ska det ratificeras i Riksdagen, helt utan debatt ute bland folk. Man vet att argumenten om “Europatanken” inte räcker till för folk, och det har inte räckt till sen efter -94.

Kom igen, Irland, rösta nej!

Och för i helvete, regeringen, låt Sverige också folkomrösta om Lissabonfördraget!

 Igår satt jag i bilkö i nästan en timme. Nej, jag var inte i Stockholm i rusningstid, utan på E4 mellan Ersnäs och Rosvik, på väg från Luleå hem till Öjebyn. När jag har suttit där i en halvtimme.. och kunnat rulla fram några meter åt gången, så slår radion på och meddelar att det på grund av vägreparationer är 7-8 km lång kö i södergående körfält och att förseningarna beräknades bli ungefär en timme. [Den normala tiden Luleå-Öjebyn är knappt 45 minuter]. AAAAH!

Nu är det väldigt nödvändigt att laga E4, så det är inte det jag blir förbannad över. Det är att man inte underhållit den från början. Den har varit farligt dålig i flera år, men Vägverket har inte fått pengar från varken den här regeringen eller den förra för att underhålla vägarna i norr. Förrän det är helt livsfarlig.  

E4 Rosvik-Ersnäs

Meddelande: Beläggningsarbete, förseningar förväntas. Tillfälliga begränsningar: Hastighet 30 km/h Beskrivning: Beläggningsarbete på E4 mellan Ersnäs och Rosvik. Begränsad bredd mötande trafik, 3m, flyttbara hinder. Vid arbetsplatserna kommer hastigehtsgränserna att vara 30km/h. Mellan dessa kommer 90 att råda. Under vecka 24 kan stora förseningar förekomma speciellt i södergående riktning. Position: E 4 mellan Rosvik norra och Ersnäs, i båda riktningar. Starttid: 2008-05-05 07:00 Stopptid: 2008-07-20 16:00 Övrigt: Stor påverkan

Det känns som att allting går som på räls nu. Ung Vänster i Kalix har dragit igång, Pajala har årsmöte nästa vecka. Första numret av medlemstidningen iskra ute sen några veckor tillbaka - grymt snygg dessutom! Nästa nummer kommer i slutet av juni! Snart är det kurs om EU, då vi får slipa våra argument och lära oss mer om Lissabonfördraget.

Nätverket Pitebor mot nazism, som är hur grymt som helst, har beslutat att försätta kampen. Inom kort kommer en hemsida upp. Och en mail och mobilsvar som man kan rapportera om nazistiska propagandaspridningar så att vi kan hålla rent. Plus planer på en temadag på gymnasiet med Expo.

Men mest peppad är jag av planeradet av Ung Vänsters Sommarläger och Ung Vänster Norrbottens Minisommarläger. Finns det något bättre att göra i sommar än att träffa en massa bra människor, gå på intressanta föreläsningar, roliga workshops, spela fotboll, bada och sola? I think NOT!

På tal om Pitebor mot nazism och Ronny Eriksson som ska uppträda på manifestationen med låten Storswensken, som är en satir om hela tanken om ett “svenskt” Sverige.

Det som är så sjukt komiskt är att nazister hört av sig till Ronny för att han satt ord på deras twistade tankar om hur “svensk kultur urholkats”. Hoho.

Satir är för komplicerat för de enfaldiga.. Här är i alla fall texten för er som inte kan stå på Byxtorget (föreställ er att låten går fortare och fortare och blir hetsigare och galnare.) imorgon och skramla med nycklarna.

Storswensken (text: Ronny Eriksson)

Nu är det tid att vi alla tar strid
o förvaltar det vikingaarv som vi fått
o gör oss av med varenda jugoslav
o skickar hem varenda slem hotten-tott.
Kom, låt oss jaga dom, dit därifrån dom kom
o sen aldrig släppa nån jävul över bron.
Ner med det utländska.
Fram för det storsvenska.
Fram för det svenska i vår svenska nation.

Bort med alfabete o sifferhelvete.
Bort med alla utländska ord likaså.
Tro inte en sekund på att jorden är rund
det är det nån svartskalle som har hittat på.
Ner med vetenskaperna. Länge leve aperna
ty vi är storsvenskar, saliga i tron
Ner med det utländska.
Fram för det storsvenska.
Fram för det svenska i vår svenska nation.

I några veckor nu har en liten klick nazister aktivistat sig och delat flygblad i några brevlådor, klistrat upp klistermärken och affischer i Piteå.

Inspirerade av Nyköpings nyckeluppror mot nazisterna tar nu Piteå efter. Ett nätverk, Pitebor mot nazism, arrangerar imorgon en manifestation på Byxtorget.

Det är jätteviktigt att alla tar med sig sin nyckelknippa till torget och visar sitt motstånd mot att nazisterna försöker etablera sig i Piteå. Vi måste visa att nazisterna inte alls ”säger vad alla tänker”, utan att Piteborna faktiskt tar avstånd från deras budskap om hat och hets mot t.ex. invandrare och homosexuella.

Det här är bara början för vad vi hoppas blir ett brett och fredligt motstånd mot nazisterna. Ju fler som går med i nätverket eller på olika sätt tar ställning mot nazisternas budskap, desto större chans att det de motas tillbaka. Jag hoppas att vi kan göra Piteå till en föregångsstad som inspirerar till andra liknande nätverk och protester. Dessutom kan Piteå ses som en symbolisk viktig plats, vi sätter ner foten och visar att det inte är värt att försöka etablera sig i resten av Norrbotten heller.

Förutom en inledning och nyckelskramling kommer Ronny Eriksson och Stefan B Andersson uppträda mot nazism. Det vill ni inte missa!

Så..

KOM TA MED DINA NYCKLAR OCH KOM TILL BYXTORGET IMORGON 16:30!

Invigningen av kongressen med eldshow

I söndags avslutade Ung Vänster sin 44:e kongress i Arboga. Efter en långhelg med diskussioner om vår strategi för motståndet mot högerregeringen, om våra politiska och organisatoriska prioriteringar, om våra stadgar och principer är jag riktigt riktigt peppad! Helt allvarligt känns det som den mest enande kongressen på år och da’r. Alla val utföll i enlighet med valberedningens (och i ett fall då förbudsstyrelsens) förslag.

Ida Gabrielsson blev omvald som ordförande

Själv är jag väldigt hedrad att ha blivit omvald, och omåttligt glad och stolt över att få vara med och leda Sveriges enda feminisiska och socialistiska ungdomsförbund - med en massiv potential att förändra samhället. Här är den nya förbundsstyrelsen. Här kan man läsa nyhetsarkiv från kongressen, förslagen till dokument m.m.

Många revolutionära hälsningar fick vi också. Från Lars Ohly (v), Kirsti Berstø (ordförande Sosialistisk Ungdom i Norge), Ruí Lopes (ungkommunisterna i Portugal) och Jaime (ungkommunisterna i Colombia - JUCO).

Det känns som att hela förbundet ligger i startgroparna och att det här är början på en ordentlig uppgång. Vi ska fördubbla antalet klubbar som ungdomar kan organisaera och aktivera sig i. Vi måste göra mer, bli fler och bli en ryggrad i motståndet mot regeringen. Det finns liksom inget annat. Vi kan ju inte sitta snällt och se på medan de säljer ut våra gemensamma tillgångar och raserar hela välfärden.

Så här kan det se ut på en kongressfest

Halvtid med Reinfeldt
Moderaterna gick till val på att vara ett nytt parti - det nya arbetarpartiet som skulle minska utanförskapet, öka sysselsättningen och se till att alla skulle få tusen spänn mer i plånboken. Reinfeldt pratade sig varm för den svenska modellen men det visade sig ganska snart att starka fackföreningar och gemensam välfärd inte föll den nya, så kallade arbetarregeringen i smaken.

Den borgerligen regeringen hade knappt hunnit installera sig i Rosenbad innan den riktade en av de hårdaste attackerna mot svensk fackföreningsrörelse i modern tid. Höjningen av A-kasseavgiften och sänkningen av arbetslöshetsersättningen var en tydlig politik som handlade om att försvaga den svenska fackföreningsrörelsen och att pressa ner lönerna på arbetsmarknaden. Under sina första år vid makten har man också hunnit avskaffa den stopplag som skulle hindra utförsälj­ningar av landets sjukhus, sänkt skatten för de allra rikaste och öppnat upp för en låglönemarknad för kvinnor, där överklassens män kan köpa sig fria från hemarbete.

Men man nöjer sig inte vid att stanna här. Reinfeldt har en halvlek kvar att spela på och det råder inga tvivel om att alliansen, trots prat om välfärd, kommer att fortsätta med sin nyliberala offensiv.

Alliansen tänker fortsätta att rea ut våra gemensamma tillgångar genom utförsäljningar av statliga bolag. I ambitionen att ytterligare befästa och förstärka en sorteringsskola designar skolminister Jan Björklund en skola där barn till akademiker uppmuntras till rent teoretiska studier som skall leda till en framtid med hög status, medan den som har en högre tröskel till teoretiska ämnen ska in i en färdig yrkesfålla tidigt i livet. Samtidigt pågår det en utredning som föreslår en ny sorts marknads­hyror som skulle leda till fyrtioprocentiga hyreshöjningar i attraktiva områden och den sista spiken i kistan för den svenska allmännyttan. I framtiden ska det bara byggas bostäder åt dem som har råd.

Ung Vänster tänker inte stå stilla och se på när regeringen raserar välfärden till förmån för skattesänkningar. Reinfeldt kommer att stöta på motstånd - runt om i Sverige organiserar sig männ­iskor för att stoppa regeringens aggressiva högerpolitik. Vi är många som har förlorat på nedskär­ningarna, skattesänkningarna och angreppen mot facket. Om två år är matchen över för Reinfeldt - då slänger vi ut överklassen från Rosenbad.

Uttalande antaget av Ung Vänsters 44:e kongress 2008-03-23

När jag var 15 och gick på högstadiet skulle klassen göra arbeten om olika diktatorer under historien. Jag hade nyligen varit i Ryssland och sett en massa statyer av en liten kuf som folk ändå verkade tycka om - statyerna var överallt. Jag frågade min lärare om jag fick skriva om honom. Hon svarade “Lenin var väl inte riktigt en diktator, men okej, gör det.”  På den tiden fanns inte google, det var altavista som gällde, och jag sökte efter “Lenin” och ett av de första resultaten som kom upp var Ung Vänsters hemsida. Det var den s.k. Lenin-debatten i slutet på 90-talet och Jenny Lindahl (före -Persson) hade skrivit något i stil med “Lenin var ju inte någon massmördare direkt.” (Nog om Lenin, han var inte anledningen att jag gick med) Jag klickade runt på hemsidan och insåg att de hade rätt; Samhället är extremt orättvist. Jag har sämre förutsättningar i livet för att jag är 1) arbetarklass 2) tjej. Och det bästa sättet att förändra är att organisera sig tillsammans med andra med samma intressen som jag.

Efter att jag tog ställning för 8 år sedan har jag t.ex. hållit självförsvar för tjejer och det är det som känns som det mest konkreta man kan göra för att tjejer ska slippa vara rädda när de går ut. Jag har varit med och mobiliserat protester mot USA:s krig, hållit föredrag om varför vår demokrati urholkas om vi skulle gå med i EMU, skrivit texter till program där vi formulerar våra politik, startat klubbar där ännu fler kan organisera och aktivera sig… Allt det har jag gjort tillsammans med kamrater som kämpar för samma sak som jag - ett jämnställt och klasslöst samhälle.

Ung Vänster på Trästock, Skellefteå 2006

Det har gett mig så otrolig mycket. Det har varit värt att inte kunna gå på klassfesterna i gymnasiet för att jag skulle på en kurs eller för att alla helger ett halvår åt gången kan vara uppbokade. Det är värt det för att det vi gör är viktigt. Ingen kommer att skänka oss ett drägligare liv, vi måste kämpa för det.

1 maj i Stockholm 2006

Därför är jag så vansinnigt less på att behöva förklara min organisering för alla runt omkring mig. Det vanligaste är

“Va?! Får du ingen lön för det du gör?! I och för sig, det kommer du väl att få till slut [läs: fet riksdagslön.. som vi och Vänsterpartiet vill sänka rejält]“ Nej, varför skulle jag få det? Får du lön för att du är aktiv i facket, fotbollsklubben eller elevrådet? Att det är ideellt verkar förvåna många. Ska vi avlöna våra aktivister? Jag är aktiv (och just så aktiv som jag har valt att vara) för att jag vill förändra samhället, inte för att bli avlönad eller göra “karriär” inom Vänsterpartiet. Ung Vänster är ingen jävla plantskola till partiet. För tillfället är jag arvoderad ordförande för Ung Vänster Norrbotten för att det finns så vansinnigt mycket att göra (administrativt och starta och stötta klubbar bl.a.) att det krävs mer än vad våra medlemmar som jobbar/pluggar hinner med. Det är ingen karriär eller ens ett drömyrke; som ombudsman jobbar man för att bygga upp organisationen så att man inte behövs längre som avlönad.

En annat svar brukar vara; “Kul att du orkar engagera dig.. själv kanske man borde.. men jag är för lat/obrydd/okunnig.”  Politik är så mycket mer än skattesatser hit och dit. Det är när din skola har för få lärare eller att skollunchen kostar. Det är när du inte får jobbet för att du är tjej. Det är när du inte har råd att ha en aktiv fritid för att det kostar för mycket.. Allt är politik. Det går att förändra tillsammans med andra. För vad är alternativet egentligen?

Kommunala PiteBo säljer över 500 lägenheter till bostadsföreningen HSB. Peter Roslund, kommunalråd (s),  har tidigare sagt att han tycker att kommunens starka ägande på hyresmarknaden är problematisk. I Piteå, där (s) har nästan 55 % av rösterna och de borgerliga partierna har mycket lite att säga till om, är det istället den kommunala bolagsledningen och delar av (s) som driver på för privatiseringen. Man ser kortsidiga lösningar som tydligen väger tyngre än inflytande från hyresgäster och kommunens invånare.

Själv bor jag i en lägenhet som ägs av PiteBo. Underhållet på vår och resterande lägenheter ska alltså göras på bekostnad av dem vars lägenheter nu ägs av HSB. Detta trots att PiteBo går med vinst.

Man säger att man inte tänker omvandla till bostadsrätter, vilket kan vara sant, det är nämligen inte i de mest attraktiva områdena som bestånden ligger och många lägenheter behöver renoveras. Men samtidigt som PiteBo kan använda sina över 160 miljoner på investeringar och underhåll av sina resterande lägenheter så kan man vara ganska säker på att HSB kommer att skära in på underhåll i sina nya lägenheter. Någonstans måste ju vinsten komma ifrån.

HSB är ett kooperativ för bostadsrättsföreninger, inte för folk i hyresrätter. Så inflytandet som man tappar i att allmännyttan säljs lär man inte återfå i och med den “kooperativa grundtanken”.

 Det formella beslutet tas i Kommunfullmäktige i slutet av mars, så innan dess finns tid för att väcka opinion mot privatiseringen!

 Så här säger Brith Fäldt, Vänsterpartiets gruppledare i Piteå.

Jag håller på att läsa “Putins Ryssland” (2005) av Anna Politkovskaja. Den har stått länge i min bokhylla, bredvid “Sanningen om kriget i Tjetjenien“ (2003). Jag har bara aldrig tagit mig för att läsa [klart] dom förrän nu. Jag har snart läst halva boken, och den är mardrömsframkallande. Om penalismen i den ryska armén, om soldater som säljs som slavarbetskraft till rika i det civila, om tortyr och våldtäkter i Tjetjenien och om den totala avsaknaden av rättsäkerhet. Den berör även psykologisk repression under 70-talet i Sovjet, då folk som vågade sig på demonstrationer fick falska psykologiska diagnoser och hamnade på institutioner.

Hur som haver, jag såg härom dagen att den fanns som pocket på ICA (av alla ställen).  Så nu kan man för en billig peng läsa en riktigt obehaglig och detaljerad redogörelse över övergrepp som pågår dagligen, både mot civila i Tjetjenien och mot de egna soldaterna och deras familjer.

Utan att vara galet konspiratoriskt måste man ju ändå säga att Politkovskaja grävde i saker som är extremt känsligt för den ryska staten. Särskilt med den uppmärksamhet hon faktiskt har fått utomlands.

Här har jag tidigare skrivit om Anna Politkovskaja och Tjetjenien, bland annat. 

Själv ska jag definitivt inte läsa något annat än motioner och förslag till motionssvar i helgen..