Nytt liv

Joel och jag har gjort slut, efter över 6 år tillsammans. Jag vet inte hur mycket jag vill skriva här om oss, men kanske kan jag skriva lite här då och då som ett steg i att komma vidare.

Jag känner mig lessen, arg, förvirrad, hemlös, oälskad och dum. Mest lessen. Just nu.

Jag försöker tänkta framåt. På måndag flyttar jag in i en lånad lägenhet i Luleå och bor där i sommar. Står i kö på en etta i Öjebyn, med inflyttning 1 augusti, jag ska känna efter noga om jag vill bo kvar där eller helt byta miljö. Jag är inte säker på vad som är bäst. Om jag bor kvar i Piteå-trakten så kan jag försöka få tillbaka mitt gamla jobb på banken, får att kanske klara mig när jag pluggar klart på Komvux, och jag har jobb nästa sommar på Parken. Så det är en trygghet som är bra att ha. Men samtidigt vet jag inte hur jobbigt det kommer att vara att vara så nära men ändå så långt borta. Men bra om vi ska försöka vara vänner och faktiskt umgås. Han var min bästa vän och jag hoppas att vi kan fixa det så pass att vi kan vara nära vänner. Men det får väl ta den tid det tar.

Jag kan inte vara så arg som jag behöver just nu, och vissa kanske tycker att det är konstigt. Men det finns så många trådar i det här att jag måste se att det fixar sig för oss på varsitt håll. Inte för att det är särskilt produktivt att vara lessen, men ändå. 

Jag klarar mig. Men inte utan det stöd jag har fått från mina vänner, och kommer att få när det river som värst. Jag ska bygga upp ett nytt liv och lära känna mig själv igen. Det känns bra. Den mesta tiden i alla fall.

[jag ska nog ta bort bloggen från bloggvänstern, den närmaste tiden kommer jag inte orka skriva om politik]

 

Please, Ireland, please…

Om en kvart stänger vallokalerna på vackra Irland, det enda land som får folkomrösta om Lissabonfördraget. Precis som i EU- och EMU-folkomröstningarna och de två omröstningarna om konstitutionen, så har JA-sidan omfattar hela etablisemanget och har galet mycket mer pengar än NEJ-sidan, som ändå har vunnit med argument om att det faktiskt handlar om någonting så enkelt som makt och demokrati.

Nu tror jag inte att ett NEJ på Irland kommer att trolla bort planerna på ett europeisk statsbygge, det kommer nog att komma tillbaka i en ny form. Men det är ändå viktigt. Det köper oss tid, för i höst ska det ratificeras i Riksdagen, helt utan debatt ute bland folk. Man vet att argumenten om “Europatanken” inte räcker till för folk, och det har inte räckt till sen efter -94.

Kom igen, Irland, rösta nej!

Och för i helvete, regeringen, låt Sverige också folkomrösta om Lissabonfördraget!

Nu har min bortgömda blogg också flyttat!

Och den kommer förmodligen ta en liten annan form och eventuellt uppdaterad oftare..

PDOL över för den här gången..

.. frågan är om det borde få fortsätta nästa år. Jag börjar luta åt att Piteå Dansar och Ler (öven kallat Piteå Super och Spyr) har spelat ut sin roll, i alla fall som festivalen ser ut nu. Det kan bero på att jag var huja missnöjd med Thåströms spelning och att jag missade Laleh, men jag tror att det är mer än så.

För att spara pengar har festivalarrangörerna minskat området drastiskt; hela två gator mindre. Hur många scener de hade tagit bort är jag inte säker på, men i alla fall fler än 2. Så man går samma enda gata upp och ner i flera timmar utan att hitta något att lyssna på eller göra. Besökarna blir inte fler, snarare tvärtom. 30.000 besökare under hela festivalen är inte tillräckligt bra. Artisterna drar inte alls så många som dom borde för att rättfärdiga ett biljettpris på 350 kr för en kväll. Tomas Ledin drog tydligen mest publik.. Kan det vara för att typ alla ungdomar, Pitebor som tillresta, hellre stannar ute på Havsbadet, på SAIK-campingen eller på Fårö camping och super under PDOL-helgen istället för att faktiskt vara på festivalen? Som egentligen inte är så mycket av en festival, utan mer ett tidsfördriv mitt i sommaren.

Piteå Dansar och Ler brukade i alla fall vara någonting som jag såg fram emot, men nu hoppas jag verkligen att det inte blir nått mer. I alla fall inte förrän det görs en ordentlig utvärdering hos festivalarrangörerna och kommunen. Men som den ser ut idag; Lägg ner skiten!

Tora Breitholtz..

.. typ världens coolaste tjej, har dessutom den bästa bloggen jag har läst hittills. Kolla in den på http://breitholtz.blogg.se/

Tystnad

Det är märkligt hur tyst det blev efter diverse avslöjanden om kungens och kungafamiljens skatteplanerande och aktieägande i skumma företag. Våra kungliga högheter har i alla fall sålt aktierna i regnskogsskövlande företaget Aracruz. Liten tröst i alla fall att det nån enstaka gång händer att folkets vilja får effekt även på det imuna kungahuset..

Jag var nästan övertygad om att den här gången skulle det få spinn och att monarkins vara eller icke vara skulle debatteras vilt i TV och på ledarsidor. Men icke. Men nu måste det börja närma sig någon sorts bristningsgräns. Kungahuset kan väl ändå inte vara både imuna och osynliga?

Ett enat vänsterparti med allt annat än vänsterfiender

Vi är många som sett den helt absurda rapporteringen från Vänsterpartiets kongress och tänkt att förklaringen om “förnyare” kontra “traditionalister” inte blir mer sann bara för att media och Stig Henriksson med vänner upprepar det gång på gång.

Vänsterpartiet har en stor och stabil majoritet för att bedriva vänsterpolitik, både före och efter kongressen. Ett litet, men högljutt, fåtal tycker att en skattefinansierad välfärd och satsningar på en massa jobb inom den gemensamma sektkorn är förlegat. Åsikter som, naturligtvis, inte finner gehör i ett socialistiskt parti.

Att få det till att Vänsterpartiet är i den största krisen någonsin eller att kritiker kuppas bort och mobbas och gud-vet-allt är löjeväckande. I demokratiska processer har en politisk linje vunnit, en annan förlorat. Inget konstigt med det. Partimedlemmar som absolut inte kan ställa sig bakom de program och beslut som tagits gör bäst i att lämna partiet. För miljöpartiet eller diverse oheliga borgerliga allianser. Väl bekomme.

Läs Ali Esbatis Det naturliga steget

Obildad arbetskraft - om Jan Björklund själv får välja

Det var ett tag sen man såg den där nunan i TV. Men idag var han tillbaka. Jan Björklund ger sig åter in i skoldebatten med plumpa steg.
Högre intagnings krav på de studieförberedande gymnasieprogrammen i kombination med lägre krav på kunskaper i engelska/svenska o.s.v. för elever på praktiska program. Fint. Så att de kan fokusera på yrkeskunskaperna, heter det.

Det gör snarare att arbetskraften som kommer ut från yrkesförberedande program blir än mindre benägna att söka vidare till högre utbildning. Och det har man ju hört otaliga gånger från liberalerna; Det enda du behöver göra för att förverkliga dina drömmar och bli rik och lycklig är att studera. Studera till något välavlönat. Gör du inte det har du ju bara dig själv att skylla. Det är inte arbetsmarknaden det är fel på. Och det är ju allt annat än kapitalismen du ska skylla på (men helst dig själv och ditt studieval) när du tjänar pisslön för att vända hambugare på Donken.

Så tänkt på det innan du söker till samhälls för att du, som jag, inte var säker på vad du skulle göra sen. Om man sen har råd att plugga vidare vill man inte ens tänkta på. Eller när du söker till fordons eller el för att ha lite större chans på anställning vid gymnasietidens slut. I vilket fall kommer du säkert få känna av både arbetslöshet och osäkra anställningar på McDonals eller på hemtjänsten.. Så länge din farsa inte har ett företag that can save your ass (antingen då med anställning eller försörjning)

blablabloggens början

Efter lite funderingar har jag skapat mig en blogg. Men fan, en bloggtitel? tänkte jag. Jag vill inte ha nån. Men nu heter den blablabloggen, inte bara för att jag är totalt fantasilös, utan för att det känns jävligt rätt. Jag vill inte ha nån überseriös titel som ger mig prestationsångest och mindrevärdeskomplex. Och det måste ni ju erkänna, att då blir min titel alldeles perfekt!
Om allt går som jag tänkt kommer första riktiga texten imorgon..