"Mina rika snobbvänner våldtar inte"

Igår läste jag en av de mest provocerande debattartiklarna nånsin. Monica Jonsson, fd nattklubbschef inom Stureplansgruppen skriver i Expressen att hennes kompisar (alltså de våldtäktsåtalade killarna) blivit dömda på förhand i pressen.

Det är förstås helt okej att hata brats, men när medierna ger vika för pöbeln och sätter pressetiken och ytterst rättssäkerheten ur spel befinner vi oss på ett sluttande plan.

I den ena killens fall är väl snarare problemet att han inte blev dömd för våldtäkt i maj. Enligt domen handlar det om en brutal gruppvåldtäkt, men tingsrätten menar samtidigt att de två killarna inte förstått att hon inte var med på det. De förstod inte att den blödande, gråtande tjejen inte var med på det. Det finns inte ord för hur idiotiskt rättssystemet är om man med en axelryckning kan frikänna killar för att de åberopar dålig hörsel eller tillfällig utveckligsstörning eller va fan de hittar på.

Våldtäkten förra veckan var också grov. Hon verkar ha blivit drogad. Två slynglar tog sig rätten att förstöra hennes kropp. Och Monica Jonsson här tycker att dom är offren här.
Snygg vändning.

Vårdnadsbidrag does the trick för familjekonservativa

Medan alla bidrag i det sociala skyddsnätet försämras för att folk “ska arbeta istället för att gå på bidrag” så vill den borgerliga regeringen att en grupp i samhället ska få pengar för att stanna hemma med bidrag från staten; småbarnsföräldrar. Läs: småbarnsmammor. Det är inte papporna som kommer att stanna hemma, i så fall skulle de göra det i större utsträckning redan vid föräldraledigheten.

Kvinnors ställning på arbetsmarknaden är svag redan idag. Tillfälliga anställningar är oftare regel än undantag för unga kvinnor. Mammalediga får sparken eller blir förbisedda när man fastanställer. Löner och pensioner haltar efter. Ska man dessutom stanna hemma helt och håller får det ännu större konsekvenser för kvinnors ekonomiska och sociala situation. Det är en ordentlig backlash för det ekonomiska oberoendet från mannen, som kvinnorörelsen kämpat för i hundra år - och fortfarande kämpar för.

I senaste Kommunalarbetaren finns det en artikel om hur vårdnadsbidraget i Finland har cementerat och normaliserat könsrollerna i hemmet. Vårdnadsbidraget har gjort att hälften av alla småbarnsmammor stannar hemma med barnen. Inte hälften som i “hälften av mammorna stannar hemma och hälften av papporna.” Utan hälften som i bara hälften av mammorna jobbar medan ungefär hundra procent av papporna fortsätter sin karriär utan avbrott och negativa konsekvenser.

Vårdnadsbidraget fixar det som Kd trånar efter; Ett Sverige där kvinnor tar hand om barnen och är beroende av mannens inkomst. Den vårdande hemmafrun och familjeförsörjaren.

Framtiden för en arbetslös [tjej]

Imorgon är det exakt en månad kvar av mitt jobb. Mitt säsongsjobb. Som ändå varit ett av de längre jobb jag haft. Jag är så gud-förbannat-less på att inte kunna planera mitt liv längre än nån månad åt gången, som bäst. Jag har aldrig haft ett fast jobb. Ett fast jobb som, trots allt borgarna blajar om att ungdomar vill ha flexibla jobb, är drömmen för nästan varenda ungdom. Att kunna se att om ett år kan man låna till att köpa hus, åka på utlandssemester eller unna sig någonting utöver det livsnödvändiga, för en gångs skull. Eller bara se att om tre månader kan jag betala hyran. Det är inte en orimlig dröm på något sätt; det är en förutsättning för att kunna leva ett drägligt liv.

Förra året delades det ut 170 miljarder i aktievinster. De återinvesterades inte i arbetskraft eller annat nödvändigt, nej nej. De gick rakt ner i fickorna på folk som, ärligt talat, inte lyft ett finger. De enorma vinsterna har man lyckats suga ut genom att ha så få anställda som möjligt. Mycket enkel matematik.

Snart börjar jag dock ett nytt jobb. Jag var hur lättad som helst när jag fick det. [Om ni har sett Vänsterpartiets flygblad #10 ARBETE ÅT ALLA så vet ni precis vad jag pratar om]. “Ja se där, där fick hon sitt efterlängtade fasta heltidsjobb! Grattis.” tänker ni kanske.

Icke. Min lättnad och min ångest är sprungen ur en timanställning inom telemarketing. På som mest 16 timmar i veckan. Lagomt som extraknäck, javisst. Men inte som enda inkomst. Jag kommer att dra in en par ynka tusen i månaden. Som bäst. Jag söker jobb så mycket jag bara hinner. Men som det ser ut nu är det vad jag kommer att leva på under en obestämd framtid. Det - och min sambo. Ekonomiskt oberoende för kvinnor, det är väl onödigt?

Hederskultur my ass

Idag presenterar Aftonbladet (alltid detta jävla aftonblad) en forskning som tydligen visar “hur utbredd hederskulturen är”. Det är inget annat än rasistisk smörja som döljer de verkliga problemen; Att kvinnor, svenska och kurdiska, är förtryckta. Istället vill man få det till att det är en viss folkgrupp som misshandlar och begränsar sina kvinnor, för att det helt enkelt skulle ligga i deras kvinnohatande kultur.

Om det nu skulle vara en fråga om kultur, hur är det i så fall med den svenska kulturen? Finns det någonting i den som gör att 4 kvinnor i timmen blir våldtagna?

Nej, det är inte en fråga om kultur. Det är en fråga om makt. Män, skit samma var de är ifrån, är överordnade kvinnor. Det är problemet.

Kvinnorna hade större rättigheter under Saddam

Idag skriver Flamman om en omfattande undersökning som en irakisk kvinnoorganisation genomfört. Undersökningen visar att kvinnors rättigheter respekterades mer under forne diktatorn Saddam Husseins tid än idag. Facsinerande. Annars talar ju USA-kramare om att kvinnorna i Irak nu är befriade.

Houzan Mahmoud från Organisation för kvinnors frihet i Irak, som genomförde undersökningen, säger så här:

Under diktaturen var kvinnors grundläggande rättigheter inskrivna i
konstitutionen. Kvinnor kunde tidigare åtmindstone gå till jobbet eller skolan och gifta sig eller skilja sig i civildomstolar. För tillfället har kvinnor inga rättigheter alls, de har trängts tillbaka in i hörnen i sina hem.

Så USA har inte befriat Iraks kvinnor? USA har inte gjort landet mer civiliserat, utan precis tvärtom? För USA en av världens mest bakåtsträvande och kvinnofientliga politik? Yes, det är så det ligger till och det är nog bara Forsell och grabbarna som verkligen tror att G.W Bush har gjort världen till en bättre plats för folk i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Kanske Irans kvinnor har “turen” att befrias av USA:s bomber härnäst .

USA:s vidriga ockupation av Irak och Afganistan måste upphöra!

Helt rätt

Jämställdhetsombudsmannen (JämO) kräver att Sverige ska dra sig ur fotbolls-VM, som främjar prostitution och slavhandel.

-Idrottsrörelsen har en våldsam kraft och inte minst fotboll. Den kraften kan man utnyttja för att visa att vi deltar inte i sammanhang som främjar slavhandel, säger han till SVT.

Fotbollsförbundet är inte alls pigga på att ta ställning mot att kvinnor kränks och säljs helt lagligt. Det är ingenting som bara sker under sommarens VM, men med tiotusentals tillresta män kommer det att få enorma konsekvenser. Bordeller och hallickar kommer att håva in ofattbara summor på att sälja kvinnor och tjejer. Slavhandel helt lagligt och med svenska fotbollsförbundets tysta medgivande. Heja JämO!

Monstret - en vanlig man.

Igår vid lunchtid greps den frukade Hagamannen. Skönt. TV intervjuade tjejer i Umeå som berättade om den skräck han försatt en halv stads befolkning i. I åtta år.

Innan han fick ett namn och ett ansikte utgick man ifrån att han var en ensam galning. En onormal man med onormala relationer till andra människor, främst kvinnor. För det måste väl vara så en våldtäktsman är? Bestialisk och nästan inte från denna värld.

Inte kan väl en våldtäktsman vara gift, ha barn och ett fast jobb? Hagamannens vänner tycker att han är “fin och gullig” och släktingar säger att han “har fina föräldrar och har uppfostrats väl”. Lugn, sympatisk och trevlig. Din granne. Din man. Din bror eller vän. Vem som helst. Våldtäktsmän är vanliga män. Män med kontrollbehov. Män som visar sin kontroll genom den största förnedring och kränkning du kan tänka dig; våldtäkt.

Monstret Hagamannen visade sig vara en helt vanlig man. Varför är alla så förvånade?

Läs om vardagsrädsla: Umeåuppropet
Läs Katarina Wennstams bok om våldtäkt: En riktig våldtäktsman