Partiledardebatt

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Elisabeth Biström, Ung Vänsters vice ordförande, bloggar direkt.

Jag tänkte att jag skulle skriva en massa upprörda saker, men av mycket blev det inget. Men skolan

Nu pratar major Jan Björklund om den nya gymnasieskolan om att man kan ”välja” att gå vidare till högskola. Den skola Björklund nu formar sorterar människor från första klass, med betygsliknande omdömen, vidare till gymnasiet där man sorteras in i två tydliga fållor; de smarta akademikerna och de flitiga (men outbildade) arbetarna. Arbetarbarn ska hålla sig på mattan, inte ha koll på sina rättigheter, inte kunna mer än vad som precis är nödvändigt. Hur fan kan man ha som ambition att FÄRRE ska vidareutbilda sig, när det redan idag är väldigt få med arbetarbakgrund som läser på högskola och universitet.

Det är helt befängt att hävda att regeringen ÖKAR kunskapen i skolan och uppvärderar yrkesutbildningarna!
* 25-4 regeln är borta. HUR kan man då säga att man uppvärderar yrkeserfarenhet?
* Komvux skär man ner på med köttyxa. Det blir svårare att omutbilda sig eller att senare läsa in högskolebehörighet om man har läst Björklunds yrkesprogram.

Och till sist vill jag bara skriva att: Ju mer du hatar EU, desto viktigare är det att du går och röstar den 7:e juni. På Vänsterpartiet. Annars kommer vi att företrädas av EU-entusiaster (från M till S) som i många fall säger en sak på hemmaplan och röstar för en annan i EU-parlamentet.

Tu me manques, cheri. Und ich bin SEHR müde.

De sista veckorna i maj kommer att bli helt galna. Fram till tisdag nästa vecka ska jag skriva två tyskaprov, ha ett muntligt och en slutuppgift. När det är avklarat (och det SKA gå) så ska jag ta tag i slutet på franskan. 5 kapitel kvar, två muntliga prov och ett skriftligt slutprov. Herregud. Men nu betalar jag för att jag inte orkade anstränga mig i gymnasiet.

Jag är så galet trött på stressen och jag har inte tid för något socialt liv alls just nu. Och även om jag älskar  mitt jobb så är det slitigt och idag värker min rygg som fan.

Och jag saknar T. Han är längre bort än vanligt, han är hemma och hälsar på sin familj och sina vänner. Jag är glad för hans skull, han har inte varit hem på över ett år. Det är snordyrt att ringas,  men han ringer nån gång i veckan. Som ikväll, så skönt att höra hans röst! Att höra att han har det bra, att han har kul, att hans kompisar hälsar och att hans föräldrar vill träffa mig

Det blev övervägande gnäll idag,  men om några veckor ser jag nog ljusare på tillvaron   Jag funderar på att slå ihop mina två bloggar, som det är nu glömmer jag hela tiden bort den här.