Vi bygger en motståndsrörelse

 

Invigningen av kongressen med eldshow

I söndags avslutade Ung Vänster sin 44:e kongress i Arboga. Efter en långhelg med diskussioner om vår strategi för motståndet mot högerregeringen, om våra politiska och organisatoriska prioriteringar, om våra stadgar och principer är jag riktigt riktigt peppad! Helt allvarligt känns det som den mest enande kongressen på år och da’r. Alla val utföll i enlighet med valberedningens (och i ett fall då förbudsstyrelsens) förslag.

Ida Gabrielsson blev omvald som ordförande

Själv är jag väldigt hedrad att ha blivit omvald, och omåttligt glad och stolt över att få vara med och leda Sveriges enda feminisiska och socialistiska ungdomsförbund - med en massiv potential att förändra samhället. Här är den nya förbundsstyrelsen. Här kan man läsa nyhetsarkiv från kongressen, förslagen till dokument m.m.

Många revolutionära hälsningar fick vi också. Från Lars Ohly (v), Kirsti Berstø (ordförande Sosialistisk Ungdom i Norge), Ruí Lopes (ungkommunisterna i Portugal) och Jaime (ungkommunisterna i Colombia - JUCO).

Det känns som att hela förbundet ligger i startgroparna och att det här är början på en ordentlig uppgång. Vi ska fördubbla antalet klubbar som ungdomar kan organisaera och aktivera sig i. Vi måste göra mer, bli fler och bli en ryggrad i motståndet mot regeringen. Det finns liksom inget annat. Vi kan ju inte sitta snällt och se på medan de säljer ut våra gemensamma tillgångar och raserar hela välfärden.

Så här kan det se ut på en kongressfest

Halvtid med Reinfeldt
Moderaterna gick till val på att vara ett nytt parti - det nya arbetarpartiet som skulle minska utanförskapet, öka sysselsättningen och se till att alla skulle få tusen spänn mer i plånboken. Reinfeldt pratade sig varm för den svenska modellen men det visade sig ganska snart att starka fackföreningar och gemensam välfärd inte föll den nya, så kallade arbetarregeringen i smaken.

Den borgerligen regeringen hade knappt hunnit installera sig i Rosenbad innan den riktade en av de hårdaste attackerna mot svensk fackföreningsrörelse i modern tid. Höjningen av A-kasseavgiften och sänkningen av arbetslöshetsersättningen var en tydlig politik som handlade om att försvaga den svenska fackföreningsrörelsen och att pressa ner lönerna på arbetsmarknaden. Under sina första år vid makten har man också hunnit avskaffa den stopplag som skulle hindra utförsälj­ningar av landets sjukhus, sänkt skatten för de allra rikaste och öppnat upp för en låglönemarknad för kvinnor, där överklassens män kan köpa sig fria från hemarbete.

Men man nöjer sig inte vid att stanna här. Reinfeldt har en halvlek kvar att spela på och det råder inga tvivel om att alliansen, trots prat om välfärd, kommer att fortsätta med sin nyliberala offensiv.

Alliansen tänker fortsätta att rea ut våra gemensamma tillgångar genom utförsäljningar av statliga bolag. I ambitionen att ytterligare befästa och förstärka en sorteringsskola designar skolminister Jan Björklund en skola där barn till akademiker uppmuntras till rent teoretiska studier som skall leda till en framtid med hög status, medan den som har en högre tröskel till teoretiska ämnen ska in i en färdig yrkesfålla tidigt i livet. Samtidigt pågår det en utredning som föreslår en ny sorts marknads­hyror som skulle leda till fyrtioprocentiga hyreshöjningar i attraktiva områden och den sista spiken i kistan för den svenska allmännyttan. I framtiden ska det bara byggas bostäder åt dem som har råd.

Ung Vänster tänker inte stå stilla och se på när regeringen raserar välfärden till förmån för skattesänkningar. Reinfeldt kommer att stöta på motstånd - runt om i Sverige organiserar sig männ­iskor för att stoppa regeringens aggressiva högerpolitik. Vi är många som har förlorat på nedskär­ningarna, skattesänkningarna och angreppen mot facket. Om två år är matchen över för Reinfeldt - då slänger vi ut överklassen från Rosenbad.

Uttalande antaget av Ung Vänsters 44:e kongress 2008-03-23